Hittade vasen i mitt liv!
Vilken jävla kväll. Ibland är inte allt så lätt, men det är i svåra tider man inser att familjen verkligen är bäst. Vi kommer alltid finnas där för varandra, vad som än kan tänkas komma vår väg. Tillsammans är vi verkligen starka!! Puss på er.
När jag reste mig från golvet nyss (varför jag låg där har jag ingen aning om. Det kändes väl smart just då antar jag), så kände jag mig väldigt VÄLDIGT stel. Tänkte: "hm, har jag legat här så länge verkligen?!". Men sen kom jag ihåg mördarpasset jag drog på gymmet förut... Jag känner att jag lär behöva min tigerbalsam imorgon, men den glömde jag kvar hos kära mamma. JOBBIGT!
Med tanke på att jag i princip enbart körde mage och rygg, så har jag ingen aning om hur jag ska lyckas ta mig ur sängen imorgon... Men det där löser sig nog!
Surfade runt lite på nätet förut och hittade in på Hemtex. JÄKLAR I MIN LÅDA VILKEN SNYGG VAS JAG HITTADE!!! Och billig var den också, endast 199 svenska riksdaler! Uh vad bananas alltså!
Den bara SKA jag ha, så det så!
Se så snygg den ääääär!!!!
Som att leva i en mardröm
Usch vilken jobbig natt det här blev. Har vaknat femtioelva gånger och drömt massa konstiga saker, bland annat att jag gick naken på torget och att det började brinna i min väska...(?)
Idag har jag bestämt mig för att det är dags att rycka upp mig själv. Att gå och vara ledsen över någonting som ändå inte kommer förändras är ju ganska meningslöst egentligen, så idag ska jag vara mitt glada jag igen. Den Elin som jag alltid får komplimanger för att hon sprider sån glädje. Henne ska jag vara idag!
Det blir en kort dag i skolan, 0830-1130, vilket känns väldigt skönt. Känner att jag har tappat plugglusten en aning, så det kan vara bra att inte köra på allt för hårt då. Ikväll väntar härlig "sannatid". Det är fantastiskt skönt att ha vänner man kan vara 100% ärlig med alltså, och som förstår en utan att man kanske behöver bokstavera varendaste liten grej.
Vi ska i alla fall åka på auktionen i Edsvalla. Får se om vi får med oss någonting därifrån. Jag har nämligen en känsla av att det lär vara tjockt med folk idag... Men det märks!
Dags att hoppa upp ur sängen och in i duschen.
Ursäkta min dåliga franska...
...men vilken jävla kukdag det här har varit. Och klockan är bara strax efter fyra. Fy fan, känner för att lägga mig under en sten just nu. ARSLE!!!
I morse tänkte jag "ny vecka, nya möjligheter", vad jag borde ha tänkt istället var "ny vecka, nya utmaningar".
Nu ska jag tröstäta kött och pommes, för det är jag fan värd!!!
Kuckeliku
Det känns ju lite onödigt att vara uppe med tuppen när man inte börjar förrän 12.30, men har man ett fönster som gråter gult vatten får man offra sig. Nu har i alla fall snubbarna från Willhem varit här. Om dom gjorde någonting åt det? Nej, självklart inte. Jag får helt enkelt avvakta och se. Skulle det komma in mer vatten får dom komma hit igen, och då bryter dom upp och tittar ordentligt.
Igår vad jag på årets första julmarknad. Väldigt mysigt, men väldigt kallt! Trodde på riktigt att tårna skulle trilla av ett tag... Kanske inte världens bästa idé att ta på sig converse, men jaja. Det är lätt att vara efterklok! Vi var i alla fall på Orrholmen där den årliga julyran gick av stapeln. Har inte varit där på flera år, och när jag minns tillbaka på när jag var där sist så har jag för mig att det var mycket större. Massa stånd och roliga saker. I år däremot fanns det inte mycket att hänga i granen, om man säger så. Allt som allt var där kanske 10 stånd, och ingenting att ha! Men det var trevligt ändå.
Idag väntar en kort skoldag som sagt, går bara 12.30 till 15.30. Under de tre timmarna ska jag fortsätta att skriva på min allra sista skoluppgift. Har inte kommit så långt ännu, så känner mig lite stressad. Men det ska nog gå bra ändå, jag får skriva så pennan glöder under den här veckan.
Till någonting helt annat, för jag funderade lite igår och insåg hur dum man är ibland. I alla fall är jag det...
När man känner sig lite nere, eller är ledsen, varför ska man då pina sig själv med att lyssna på deppig musik? Det är ju inte direkt så att man blir på bättre humör av att lyssna på Melissa Horn eller Adele, som hamnade på min lista igår när jag skulle sova. Visst kan det vara skönt att lyssna på den musiken ibland, för dom båda är väldigt duktiga både låtskrivare och sångerskor. Men det är ju inte vidare smart, kan jag tycka... Jaja, strunt samma! Man kan ju inte vara smart hela tiden.
När man känner sig lite nere, eller är ledsen, varför ska man då pina sig själv med att lyssna på deppig musik? Det är ju inte direkt så att man blir på bättre humör av att lyssna på Melissa Horn eller Adele, som hamnade på min lista igår när jag skulle sova. Visst kan det vara skönt att lyssna på den musiken ibland, för dom båda är väldigt duktiga både låtskrivare och sångerskor. Men det är ju inte vidare smart, kan jag tycka... Jaja, strunt samma! Man kan ju inte vara smart hela tiden.
Nu ska jag dra på lite GLAD musik och börja göra mig redo för dagen.
Ha en fantastisk dag i solen kompisar, för det ska jag ha!
2013-11-23
Nu börjar jag bli människa igen efter att kroppen och humöret varit väldigt mycket upp och ner. Har faktiskt lite dåligt samvete över att jag fullständigt bröt ihop framför Kent i torsdags, men det blir väl så ibland antar jag.
Igår blev jag bjuden på fantastiskt god mat hemma hos Sanna. Hon är allt en riktig stjärna i köket den där, uh vad gott det var! Kvällen avslutades i soffan framför idol och en film. Perfekt! På tal om idol, jag fattar inte hur småtjejerna röstar i idol alltså. Hur kan en snubbe som Kevin gå vidare? Han ser lortig ut, har världens fulaste käft och sjunger som en kratta. Förstår inte hur en snubbe som Jens kunde åka ut igår. Hans röst är ju helt jäkla fantastiskt, nästan så jag blir lite kär faktiskt. Men jag antar att det var bra att han åkte ut, för vinnarna av idol blir ju aldrig någonting ändå!
Annars då? Huvudet skriker "gå och lägg dig", men jag orkar fan inte ligga i sängen mer. Så idag får det bli städning, och kanske plocka fram lite julsaker. Är sugen på att möblera om, men vet inte hur jag vill ha det riktigt. Får se om jag kommer fram till något bra.
Förresten, kan ni fatta att det är jul om en månad?! Om exakt en månad får man gå och lägga sig med den där sköna känslan av att när man vaknar upp är det julafton. Helt galet hur snabbt ett år kan gå ibland!
Cellförändringar
Jävlar så arg man kan bli ibland. Har precis tittat på Uppdrag granskning, som den här gången handlade om en stor cellprovsskandal i Jämtland. Hundratals kvinnor fick beskedet att de inte hade några cellförändringar, men som senare visade sig vara fel. Det är ju helt sjukt!
Sjukvården trycker hela tiden på hur viktigt det är för oss kvinnor att gå på våra kontroller, för att en eventuell förändring ska kunna upptäckas i tid. Det var även sjukvården som sa till unga flickor att vaccinera sig mot HPV viruset, som kan leda till cellförändringar. Senare visade det sig att det där vaccinet inte alls gjorde vad läkarna lovade, och i vissa fall inte hjälpte alls. Vi kan alltså inte lita på varken läkarna eller vaccinet längre...
Sjukvården trycker hela tiden på hur viktigt det är för oss kvinnor att gå på våra kontroller, för att en eventuell förändring ska kunna upptäckas i tid. Det var även sjukvården som sa till unga flickor att vaccinera sig mot HPV viruset, som kan leda till cellförändringar. Senare visade det sig att det där vaccinet inte alls gjorde vad läkarna lovade, och i vissa fall inte hjälpte alls. Vi kan alltså inte lita på varken läkarna eller vaccinet längre...
Jag minns när jag fick beskedet att jag hade cellförändringar (som om jag någonsin kommer glömma det...). Det var på en helt vanlig gynundersökning som min barnmorska upptäckte att allt inte stod riktigt rätt till. Efter ett antal undersökningar och prover stod det klart att jag hade medelsvåra till svåra cellförändringar och var tvungen att operera bort dom.
Hela min värld vändes upp-och-ner där ett tag, men "peppar peppar ta i trä" är jag idag fri från skiten. Jag har inget annat val än att fortsätta gå på mina kontroller de närmsta åren, och lita på det som läkaren säger.
2013
Hur svårt kan det egentligen vara att hitta saker??! Mina böcker var borta ett tag, men dom hittade jag igår (äntligen!). Min notpärm kan jag dock inte hitta någonstans! Har gått igenom alla kartonger hos mamma, men den finns inte. Ändå har både jag och mamma för oss att vi nyss sett den... Tråkigt om alla noter är borta! Men det där löser sig säkert.
Det märks i både kropp och själ att året går mot sitt slut. Känner mig alldeles färdig med 2013 nu faktiskt. Även om det på vissa sätt har varit mitt bästa år hittills, så har det på andra sätt varit det värsta någonsin. Man skulle kunna säga att det har varit ett år med väldigt höga toppar och väldigt djupa dalar. Men, jag har lärt mig en väldig massa om både mig själv och andra, och det är ju positivt!
Man kanske skulle knåpa ihop en lista över vad som hänt under året... Någon gång.
Dubbeltäcke är bäst!
Idag blev det en roadtrip till charlottenberg med pappa, Barbro och Majlis. Det bjöds på god mat av Irma och Bengt, och lite shopping. Det har precis öppnat ett nytt köpcenter där, som vi självklart ville kolla in. Inte många affärer alls egentligen, men en affär var i stil med Ullared, fast mycket mindre naturligtvis. Där fanns allt man kunde tänka sig, och lite till. Tyvärr blev det bara en snabb titt genom den, men några grejer hann självklart slinka med i korgen.
Annars har det varit en väldigt avslappnad och skön dag här uppe hos lilla pappsen. Jag har nästan längtat upp till rummet där jag sover, för jag sover under ett dubbeltäcke, i en av världens skönaste sängar. Har försökt flirtat till mig den här sängen flera gånger utan att lyckas... Och att sova med ett dubbeltäcke kan vara det skönaste och mysigaste som finns!! Ska lätt köpa mig ett eget.
Imorgon väntar hemgång, men innan det ska jag spendera dagen här. Ska få testa pappas nyaste leksak, en fyrhjuling. Kan tänka mig att det lär vara som att köra snöskoter, och det vet jag ju hur man gör, så detta ska nog gå kanon!
För att gå över på någonting helt annat så letar jag efter en fin sängstomme till min säng, men jag kan verkligen inte hitta någon jag tycker om... Det verkar ju knappt finnas några längre heller, det finns bara massa huvudgavlar. Men jag är ute efter en sängstomme MED en snygg huvudgavel. Kanske får snickra ihop en egen tillslut (läs: pappa får snickra ihop).
Dags att släcka lampan och bulla in mig i det stora täcket. Sov så gott kompisar!
!
Jag trodde verkligen att jag hade kommit över det. Inte glömt det, för det lär jag aldrig göra, men i alla fall lärt mig hantera det. Som sagt, jag trodde det... På grund av andra omständigheter trillade jag in på ämnet tidigare idag, jag sa inte många ord om det, men tydligen räckte det lilla.
Hela den här kvällen har blivit skit. Jag blir så arg på mig själv, för jag borde inte bli så jäkla ledsen över det längre. Istället borde jag försöka se det positiva, men det är svårt.
Jag tog fram en bok förut och tänkte lägga mig och läsa, men det räckte med att jag läste första sidan, så var tårarna igång igen. Jag kan inte ena läsa en jävla bok. Hur sjukt är det inte?!
Blä blä blä!
En sjukdom borde inte bli ett straff för plånboken.
Idag såg jag att Göteborgs-posten hade skrivit en artikel om hur det ser ut för oss som lever med Celiaki, alltså glutenintolerans.
De skriver så här:
De skriver så här:
"Att köpa glutenfritt är inte en billig historia. När priserna på 43 glutenfria produkter i tre stora livsmedelskedjor jämfördes med motsvarande livsmedel med gluten blev en matkasse dubbelt så dyr, 1 026 kronor mot 487 kronor för "vanliga" produkter, enligt Göteborgs-Posten.
Glutenintoleranta under 16 år kan få vissa varor subventionerade av landstinget. På Apoteket var varorna som ingick i undersökningen ofta dubbelt så dyra som i matbutikerna."
Det känns helt sjukt att vi som lever med celiaki, en sjukdom vi varken önskat eller valt självmant, ska få betala ett sånt högt pris för det som faktiskt är vår medicin, för att sno min kloka systers ord.
Vi kan inte välja att köpa någonting billigare som ni andra utan glutenintolerans kan göra. För oss finns det inte 5-6 olika pastasorter eller ett 20-tal brödsorter.Vi kan alltså inte välja att äta billigare mat, utan får helt enkelt bita ihop och köpa vad som finns, vad det än råkar kosta.
För att ni ska förstå vad jag menar med prisskillnad så tänkte jag visa ett exempel.
Ett paket med sex stycken glutenfria minibaguetter kostar ca 40 kronor, medan ett paket med sex vanliga minibaguetter kostar ca 10 kronor. Det är alltså en skillnad på 30 kronor, bara där.
Jag som lever med celiaki har enligt konsumentverket en merkostnad på mellan 3900 och 4700 kronor per år, jämfört med en person som kan äta vanlig mat. Detta gäller dock enbart baskostnader för mat i hemmet, så summan är egentligen mycket större än så.
Nu kanske du tänker att det där inte är så farligt stor summa ändå, men då skulle jag vilja be dig tänka om. För säg att du har fått en sjukdom, och enda sättet för dig att överleva är att äta tabletter resten av livet. Dessa tabletter måste du betala helt själv, helt utan högkostnadsskydd eller ersättning. Visst skulle det kännas lite orättvist? Maten är våran medicin, precis på samma sätt som en person med cancer har sin medicin. Enda skillnaden är att vi måste betala allt själva, utan en enda krona i ersättning eller bidrag.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att folk verkligen får upp ögonen för det här problemet nu, för någonting måste hända! Vi valde inte att bli sjuka, ändå känns det som ett straff varje gång man går till affären.
Mardrömmar och helgen.
Jag får snart psykbryt!! Nu har jag sovit dåligt hur länge som helst. Vaknar femtioelva gånger per natt, helst kallsvettig eller full i tårar av någon mardröm. Detta är helt sjukt! Jag som alltid sovit som en stock på nätterna, inte ens vaknat om mobilen som ligger precis vid mitt öra ringer. Men nu, nu vaknar jag av minsta lilla. Börjar bli lite jobbigt att aldrig få vara helt utvilad när jag vaknar.
Det är redan onsdag, alltså mitt i veckan. Knäppt att det går så fort ibland! På fredag åker jag upp till kära pappa för att spendera helgen. Det var ett bra tag sen jag sov över där nu, och jag känner att det ska bli väldigt skönt. Få en paus i allt som händer och bara mysa med pappa och Barbro. Ska bannemej testa pappas nya leksak också, en fyrhjuling, om jag vågar...
Kommer garanterat kännas tomt att vara där uppe utan en liten Bubba som springer runt och busar, men han har det nog bättre nu, i hundhimlen.
Dags att hoppa in i duschen och tvätta bort nattens mardröm. Ha en trevlig dag kompisar!
Då vs nu, YEY!!
Jag skrev ju för några dagar sedan att jag nu äntligen är nöjd, och framförallt stolt över min kropp. Och nu tänkte jag visa varför.
Tänk vad lite träning och byte av livsstil kan göra med en kropp!
Bilderna där jag står i helsvarta underkläder är tagna idag, alldeles nyss, och dom andra två bilderna är tagna för ungefär 6 månader sen.
Tänk vad lite träning och byte av livsstil kan göra med en kropp!
Jag har fortfarande kvar mina kära "Teimar kurvor", och dom lär jag aldrig bli av med, hur mycket jag än tränar.
Det är inte bara fysiskt jag har förändrats, jag har även blivit mycket starkare i mig själv. Vågar säga ifrån extremt mycket mer än jag gjorde förr, även om jag har en bit kvar där.
Jag känner mig också mycket gladare nu, men det hänger ju garanterat ihop med att jag är tryggare i min kropp.
Fy vad skönt det känns att faktiskt se förändringen svart på vitt ibland! YEY!!!💪
Nu är det bara att fortsätta på denna vägen, än är jag inte helt klar!
Önskeliska. (Inlägget är enbart riktat till familjen!)
Sängkläder från ikea, Emelina Knopp, Emmie Land, Lyckoax.
Ljusstakar från ikea, Stockholm.
Texttavla från SEALOE.se, "Things I Love".
Prenumeration på glossybox.
Ranunkelblommor i alla möjliga färger, om det finns att få tag i så här sent på året.
Och slutligen, pengar.
Måndag hela veckan
Då var det dags för vardag igen alltså. Veckan börjar med en mjukstart, som vanligt. Jag börjar nämligen inte förrän 12.30, vilket verkligen satt fint idag! Mitt huvud känns som fetvadd och halsen bränner. Trodde jag skulle hinna bli av med min lilla förkylning innan det var dags för plugg igen, men icke! Får helt enkelt knapra Alvedon tills jag är på fötterna igen. Mycket till sömn blev det inte i natt heller. Varför vet jag egentligen inte, jag var hur trött som helst, men kunde inte riktigt komma till ro. Att det blåste och regnade full storm ute gjorde väl inte direkt saken bättre.
Det är i dom här stunderna jag verkligen saknar att ha badkar!!!
Imorgon väntar en stor inlämning, och jag känner mig inte alls klar. Så jag lär få sitta hela kvällen/natten med den skiten...
Nu ska jag försöka vila lite innan det är dags att dra sig vidare.
söker en framtid
Nu har jag suttit i flera timmar känns det som och sökt efter framtiden.
Alltså, jag har kollat vad det finns för olika utbildningar och sånt där kul. Just nu känner jag att jag vill jobba igen så fort jag är klar på molkoms. Få känna på att ha en ordentlig inkomst igen!!
Men då tänker jag så här, varför begränsa mig med lilla Karlstad? Journalistutbildningar finns ju även på andra ställen i landet, om det nu är vad jag fortfarande vill plugga när det är dags. Och skulle jag bestämma mig för att journalistgrejen inte är för mig, behöver jag ju ändå inte borra ner mig här. Jag har egentligen ingenting som håller mig kvar här, mer än familjen såklart. Men dom finns ju alltid kvar.
Ibland saknar jag Oslo som en tok, speciellt jobbet. Men jag tror inte att jag skulle kunna flytta tillbaka, för jag tror att jag är färdig med den delen i mitt liv.
Det där kunde man göra när man var i perioden mellan "vuxen" och vuxen, om ni förstår vad jag manar. Och jag känner faktiskt att jag lutar mer åt vuxen nu. Jag är trött på att springa ute hela nätterna, behöva bekräftelse från allt och alla och leva "farligt". Den trygga och lugna vardagen är alldeles perfekt för mig.
Alltså, jag har kollat vad det finns för olika utbildningar och sånt där kul. Just nu känner jag att jag vill jobba igen så fort jag är klar på molkoms. Få känna på att ha en ordentlig inkomst igen!!
Men då tänker jag så här, varför begränsa mig med lilla Karlstad? Journalistutbildningar finns ju även på andra ställen i landet, om det nu är vad jag fortfarande vill plugga när det är dags. Och skulle jag bestämma mig för att journalistgrejen inte är för mig, behöver jag ju ändå inte borra ner mig här. Jag har egentligen ingenting som håller mig kvar här, mer än familjen såklart. Men dom finns ju alltid kvar.
Ibland saknar jag Oslo som en tok, speciellt jobbet. Men jag tror inte att jag skulle kunna flytta tillbaka, för jag tror att jag är färdig med den delen i mitt liv.
Det där kunde man göra när man var i perioden mellan "vuxen" och vuxen, om ni förstår vad jag manar. Och jag känner faktiskt att jag lutar mer åt vuxen nu. Jag är trött på att springa ute hela nätterna, behöva bekräftelse från allt och alla och leva "farligt". Den trygga och lugna vardagen är alldeles perfekt för mig.
Usch vad flummigt det blev nu...
För att gå raskt över till någonting helt annat så fick jag ett VÄLDIGT positivt brev förut. Jag blev faktiskt så glad att jag grät en skvätt, av ren och skär lycka. Det kan ju låta konstigt att börja gråta av ett litet brev, men det var en enorm sten som lyftes från mitt hjärta. Nu slipper jag oroa mig mer över det, SKÖNT!!
