Kenny Svensson,

Du var den stösta glädjespridaren jag någonsin mött. Du kunde få ett helt rum att lysa upp och brista ut i skratt, endast genom att vara dig själv.
Du kunde få den mest ointresserade till att bli intresserad i vad du hade att säga. Ditt engagemang och driv i allt du åtog dig var så otroligt inspirerande, och de fick de flesta att vilja bli likadana.

Det är obegripligt att en sån underbar människa som du inte finns hos oss längre.
Jag kommer att sakna dig så otroligt mycket, men jag kommer att minnas dig för resten av mitt liv!

För bara några veckor sen pratade vi om hur du skulle bli framtidens Janne Josefsson, journalisten alla fruktar men älskar. Jag vet att du hade gjort ett lysande jobb inom journalistiken. Men vem vet, kanske blir du en journalist uppe bland molnen nu istället!

Jag hatar tanken på att du inte mådde bra, och att jag inte märkte någonting på dig. Som vän ska man ju finnas där för varandra, och jag känner inte att jag gjorde det för dig nu. Det gör så ont i mig!
Men jag hoppas och ber, att du har det bättre nu. Att du kan sitta och prata härlig politik tillsammans med både Anna Lindh och Olof Palme dagarna ut.

Kenny, du kommer förevigt att vara min vän.
Vila i frid, vi ses i Nangijala ♥