Då kör vi igång.

Fredagen den 14 december 1990 klockan 12:11 föddes en liten flicka på Karlstad BB med mörka tussar på huvudet. Hon vägde 3240g och var 53cm lång.
Denna flicka skulle, efter lottdragning, få heta Elin. Elin Anna Helena Teimar.

Under en period som bebis levde jag på en mycket begränsad kost.
Min föda skulle vara glutenfri och laktosfri, jag fick heller inte äta frukt, grönsaker eller rotfrukter. Detta på grund av att min 2 år och 9 månader äldre syster, Louise, hade fått diagnosen glutenintolerans.

Men det var först 9 år och en tarmbiopsi senare, som även jag skulle få denna diagnos.
Detta innebar slutet på nätter med feberfrossa, spya och avbrott mitt i maten på grund av toalettbesök.
Det var även då min viktkurva började röra sig, sakta men säkert, uppåt. Byxor stannade äntligen uppe på höften, och jag var inte längre sticka #2 i familjen Teimar.

Jag har alltid, sedan jag lärde mig att gå vid 10 månader, varit en energifylld flicka. Så för att bli av med lite energi började jag som 6 åring med friidrott, i föreningen IF Göta.
Jag var, utan att låta allt för självgod, en ganska lovande löperska. Men på grund av olika anledningar slutade jag med friidrotten, och satsade på innebandyn istället.
Jag började lira innebandy i en liten förening vid namn Orrholmens IF, för att några år senare gå över till etablerade Karlstad/skåre. Jag blev kvar där i något år, men slutade sen på grund av bristande intresse och krassligt knä.

Någonting som dock alltid funnits kvar i mitt liv är musiken. Jag är uppväxt i en musikalisk släkt, så jag kunde inte annat än bli en musiknörd själv.
Åk 1-3 på Orrholmsskolan var jag med i skolkören, och var alltid med och uppträdde på fredagarna i matsalen.
Genom en granne fick mamma reda på att man kunde gå i musikklass, på Norrstrandsskolan. Så, efter ett insökningsprov och en extremt lång väntan fick jag äntligen brevet jag väntat på. Jag kom in! Jag skulle få börja på en helt ny skola, men barn som var som mig. Barn som älskade att sjunga.
Jag gick i musikklass från åk 4-9, och jag måste säga att det var det bästa jag gjort. Är otroligt tacksam över att en skola som Norrstrand finns. Jag tror inte att jag hade varit den jag är idag utan musiken. Så kommer förevigt att stå i skuld till den skolan.

På gymnasiet läste jag Media, kommunikation och kultur. Men plugget var inte min grej, och jag valde att hoppa av.

Just nu bor och lever jag i Norge. Oslo närmare bestämt. Trots en viss hemlängtan och sorg över att inte längre kunna leka runt, så trivs jag ganska bra. Med både fast anställning på Clas Ohlson och kontrakt på lägenhet i ett år sitter jag säker.

Norge tog emot mig med öppna armar, och jag tänker göra det samma med alla förändringar som kan tänkas komma i framtiden…