Det gick helt okej på sjukhuset. Fick komma in tidigare än planerat, och allt var klart ganska snabbt. Men oj vad ont det gjorde. Kärringen till läkare frågade MIG om jag skulle köra med eller utan bedövning. Så jag frågar såklart, "vad gör ondast?" får inget ordentligt svar egentligen, utan hon säger lite grumligt att det är ungefär vilket som. Så jag bestämmer mig ändå för att köra utan. Jag menar, det var ju ändå bedövningen jag var mest rädd för. Hade fått höra att den gjorde ondast. MY FUCKIN ASS!!!!! Smärtan när hon försökte utan bedövning var det värsta jag varit med om, allvarligt talat!
Och jag tror hon förstod det också, för hon sa bara "jag tror vi tar bedövningen ändå. Det där lät inte roligt..."
Nej, ska jag skära bort hud från dig utan bedövning kanske? Så får du se hur roligt det känns! Idiot!!!
Hur fan ska jag kunna veta vad jag vill, när jag aldrig varit med om någonting liknande tidigare? Du som är läkare borde ju veta hur dina tidigare patienter har reagerat. Åååååh vilket kötthuvud!
Hur som helst, efter lite skrik, tårar och blod var det över.
Känns så otroligt skönt att ha det gjort nu. Så det enda som återstår nu är att vända på provsvaren.

När jag och syrran gick därifrån berättar hon att hon nästan svimmade, och mycket riktigt var hon blek som ett lik i ansiktet. Stackare, det var ju inte meningen att du skulle må dåligt! Förlåt kära syster!!
Men efter en fika och lite frisk luft var färgen tillbaka.

Tack älskade bästaste syster för att du följde med mig och stöttade mig!
Tusen tack för en fantastisk kväll med tacos, coca cola, godis och massa skratt. Du är helt klart världens bästa storasyster!
Du är bäst, och jag älskar dig!