"det är okej att gråta", "varför gråter du för din idiot?", "det är säkert ingenting alls, sluta oroa dig!", "tänk om jag dör, hur ska min begravning att se ut?"

Det där är bara lite av mina tankar just nu. Jag förstår inte. Vill bara få tyst på min skalle. It is what it is!
Men detta med att inte veta någonting skrämmer skiten ur mig. Vill ha svar, vill ha hem mamma! Jag vill inte vara själv nu!!
Är så trött på att gråta, men kan inte sluta. Vad fan ska jag göra?!
Önskar att jag inte hade hundarna, för då hade jag kunnat sova bord dagarna. Men på samma sätt är jag glad över att ha dom. Dom får mig att bli lugn igen.

Börjar bli nervös inför måndag. Vad ska hända?
Antar att det inte finns så mycket mer att göra än att vänta och se vad dom säger. Men låt mig säga, DETTA SUGET!