Började se på filmen the impossible igår, men stängde av den för orkade inte grina (ja, ibland är det så). Men nu ville jag se klart den, och herregud!!
Jag har nog aldrig grinat så mycket till en film. Det var inte sånt där "fint" grinande, som det kan bli ibland till en fin film.
Nej, nu körde jag på hulkningar, snor och tårar. Var tvungen att pausa ibland för tårarna gjorde att jag inte såg någonting.

Men, jag rekommenderar starkt denna filmen till er alla!
Den handlar om tsunamin i Thailand 2004. En sann historia om en familj.
Extremt bra film, men var redo med en hel rulle papper alltså. Det behövs!