Nu har jag suttit i flera timmar känns det som och sökt efter framtiden.
Alltså, jag har kollat vad det finns för olika utbildningar och sånt där kul. Just nu känner jag att jag vill jobba igen så fort jag är klar på molkoms. Få känna på att ha en ordentlig inkomst igen!!
Men då tänker jag så här, varför begränsa mig med lilla Karlstad? Journalistutbildningar finns ju även på andra ställen i landet, om det nu är vad jag fortfarande vill plugga när det är dags. Och skulle jag bestämma mig för att journalistgrejen inte är för mig, behöver jag ju ändå inte borra ner mig här. Jag har egentligen ingenting som håller mig kvar här, mer än familjen såklart. Men dom finns ju alltid kvar.
Ibland saknar jag Oslo som en tok, speciellt jobbet. Men jag tror inte att jag skulle kunna flytta tillbaka, för jag tror att jag är färdig med den delen i mitt liv.
Det där kunde man göra när man var i perioden mellan "vuxen" och vuxen, om ni förstår vad jag manar. Och jag känner faktiskt att jag lutar mer åt vuxen nu. Jag är trött på att springa ute hela nätterna, behöva bekräftelse från allt och alla och leva "farligt". Den trygga och lugna vardagen är alldeles perfekt för mig.

Usch vad flummigt det blev nu...

 

För att gå raskt över till någonting helt annat så fick jag ett VÄLDIGT positivt brev förut. Jag blev faktiskt så glad att jag grät en skvätt, av ren och skär lycka. Det kan ju låta konstigt att börja gråta av ett litet brev, men det var en enorm sten som lyftes från mitt hjärta. Nu slipper jag oroa mig mer över det, SKÖNT!!