Jag kommer inte ihåg att jag gick upp ur sängen imorse, men det gjorde jag.

Åkte till jobbet, men åkte hem en timma senare.

Min kropp har la i princip av. Jag svettades som en gris, mådde illa och det svartnade för mig.

Försökte få i mig vatten, och få frisk luft. Men det hjälpte inte.

Så jag åkte hem, och nu har jag sovit hela dagen.

Känner mig otroligt kraftlös, och ensam.

Jag vet inte vad som händer med mig, jag är sjuk HELA TIDEN!

Mår piss över att inte kunna jobba, och hoppas inte detta påverkar någonting på jobbet.

Får hoppas på att det bara är en svag period för mig, och att jag snart blir på topp igen.

Men måste nog kolla upp detta. Kanske är det bara vitaminbrist, och att jag behöver ändra min kost lite.

SKIT OCKSÅ, jag har inte tid eller råd med att vara sjuk.

Jag fick åka tillbaka i precis rätt tid. Lämna allt, och åka hem till oslo. Oslo, min fristad!

Jag vaknade helt av mig själv klockan 05.00 imorse. Och tur var väl det.. vimsig som jag är, hade jag glömt ställa klockan, som brukar ringa 05.20. Gissa om jag tackade min ängel för det!!

Dagen har gått fort, otroligt fort. Jobbade 07-15, handlade och nu sitter jag här. Redo att fatta dammsugaren.

Ikväll får jag nämligen besök av en dammallergisk liten man. Så, det är väl bara att sätta igång antar jag.

Man måste få säga sin mening utan att folk ska komma med påhopp och vara otrevliga.

Jag tycker att det är sjukt, hur folk kan förändras och bli som en helt annan människa. Bara över en diskussion.

Man blir lite trött på att vissa fortfarande är kvar i fasen då man kände sig tvungen till att försvara sig för minsta lilla grej. Varför inte bara erkänna om man gjort fel, och be om ursäkt. Vart är det svåra i det?

Ledsamt att en vänskap ska bli lidande över en skitsak..

Men, det kanske är på tiden att man rensar upp lite runt sig. Eller iaf vågar säga ifrån när man tycker att någon gör fel.

Ja, nu ska jag våga stå upp för mig själv. Sluta bli behandlad som en slagpåse, eller snuttefilt.